Hand i hand med döden: visste han?

Pierre, 20 år - med nystajlade

ögonbryn.

När Pierre var i 4-5 års-åldern sa han till sin morfar, "jag kommer inte att bli gammal." Hur kan en så liten kille komma på en sån sak att säga? Jag har funderat och undrat om det kan ha varit nån annan vuxen som sagt det på skoj när han har varit extra busig, men med tanke på hans sjukdom tror jag inte det. Han var inte heller så sjuk då att det skulle varit påtagligt för honom själv rent fysiskt.

Jag tror helt enkelt att han visste...

För någon månad sen såg jag ett program på Axess TV, "Vet(en)skapen om själen, en undersökning om liv och död". Det var mycket intressant för det stärkte min tro att vi inom 50-100 år har fått vetenskapliga bevis på att själen finns. Det finns ett uttryck som säger att barnen är själens spegel, för innan logiken börjar ta över vid 6-7 års-åldern lever de enbart på känsla och spontanitet. Är det så att vi är medvetna om vår själ före den åldern? Jag tror det.

Pierre var väldigt själslig under hela sitt liv. Han skrev mycket, både texter och musik, och i flera av hans texter skildrar han att hans öde är skrivet. Två och ett halvt år före sin död, 20 år gammal, skrev han, "Jag är rädd för livet. Jag är orädd för döden" och ett år före i en låt "Jag svär, mitt öde är redan skrivet...". Hade han redan förlikat sig med döden?

Före min mamma dog, eller rättare sagt före hon råkade ut för olyckan, berättade hon för sin väninna att hon hade drömt om sin mamma och att hon skulle komma och hämta henne. Drygt en månad senare var hon död. Under alla dessa år har jag inte drömt om min mamma. Inte förrän på vintern nån gång före Pierres död. Hon satt i soffan och vände sig om mot mig och log, men hon sa inget. Jag förstod inte alls vad det betydde då, men efteråt har jag funderat. Hon var inte här för att hämta mig, men vad ville hon säga mig? Att jag inte skulle oroa mig för Pierre, hon skulle ta hand om honom? Eller att han får chansen att återfödas i en frisk och stark kropp?

Jag söker fortfarande efter svar som kan ge mig ro att leva med sorgen och jag tror att jag närmar mig.